Historia

I sin äldsta gestalt utgjorde Kvevlax kyrka en egendomlig sammanställning av långkyrka och ett polygonalt ( flerkantigt ) kor. Båda huvudgavlarna var tresidigt avslutade, med den påföljd att långhusets planform var en uttänjd åttkant. Långhusplanen omfattar mellan sidoväggarna exakt två kvadrater.

Gavlarnas avfasningar är relativt trubbiga. Kyrkan har uppförts åren 1691 - 93, med bonden Hans Larsson Qweflander från Kvevlax som byggmästare. Det avgörande timringsarbetet torde ha skett 1692. Invigningen har ägt rum den fjärde dag jul samma år. Kvevlax kyrka med det åttkantiga långhuset är en konsthistorisk speciell kyrkotyp, den äldsta representanten i Finland för denna byggnadstyp. Enligt konsthistoriker kan ursprunget till kyrkotypen ytterst härledas från den franska och holländska reformerta och i viss mån avsiktligt radikala kyrkoarkitekturen från slutet av 1500-talet och början av 1600-talet. Bl a hugenotternas tempel i La Rochelle och i Caen har haft liknande former. Som förmedlare av kyrkotypen till Kvevlax och Norrland har några brukskapell, byggda i medlet av 1600-talet i Västmanland och Närke, uppenbarligen fungerat. När kyrkan 1794 - 95 utvidgades till korskyrka gick det gamla utseendet till stor del förlorat. Huset fick en lägre takresning och fönstrens proportioner ändrades. Utvidgningen som ritats av kapellanen, magister Wilhelm Granlund, innebär att den gamla kyrkan delas itu, att västra delen flyttas utåt och två rätvinkliga korsarmar infogas, med en sakristia i hörnet mellan norra och östra korset.
Vägghöjden bibehålls, men stenfoten blir något lägre och yttertaket blir avsevärt lägre, i enlighet med nyklassicismens stilideal. Den nya dörr- fönsterkompositionen är även den modernare och ger mera ljus inne i kyrkan. Senare kompletteringsarbeten och reparationer har inte i allvarligare grad inkräktat på det formspråk som kyrkan fick vid den av Wilhelm Granlund ledda utvidgningen.

Historian är tagen ur festskriften "Kvevlax kyrka 300 år", utgiven i Vasa 1992.